Lördag. Mådde dåligt. Trodde jag skulle spy. Fick ångest, gick ut i alla fall. Cider. Sanna pratade om att slå på stort. Amanda fyllde år. P2. Frös. Cider. Sprang emellan höger och vänster. Dansade däremellan. Cider. Väntade på ingenting. Cider. Åkte hem. Skrattade tills vi började gråta. Slask.

 

Söndag. Halvbakis efter gårdagens halvlyckade äventyr. Drog in till staden. Handbollsmatch. Allsvenskan blev till elitserien. Karma, söndagsmiddag med Sanna. Handbollsefterfest, Black Pearl. Gick hem tidigare än tänkt. Är trött, men glad. Och säkert något mer därtill.

Jag tatuerade mig för en vecka sedan. Ett ankare på handleden.

Ingen visste om det. Bara jag, mamma & Thorleif tatueraren.

 

Halvtimmen innan jag somnade kvällen innan var jag hur nervös som helst. Jag hade hört så många skräckhistorier om hur fruktansvärt ont det gör. Men jag hann aldrig bli nervös när det väl gällde, för jag & mamma hade försovit oss. Det var nog bra så ändå.

 

Jag var rädd att jag skulle ångra mig efteråt. Att jag skulle kolla på min handled i framtiden & känna ångest. Men när jag väl satt där i stolen med en hackande nål i armen så var allt självklart. Ankaret betyder något för mig. Det står för hoppet, det finaste som finns.

Jag tycker att det är viktigt att det du kommer bära med dig resten av livet betyder något. Att du kan stå för det när du är 32 likaväl som 87. Det kommer jag göra.

 

Och ja, de där skräckhistorierna var sanna, delvis.

Det gjorde ont som fan, delvis.

Men det var det värt, nu när mitt lilla ankare sitter där.

Och nej, jag ser inte fram emot när jag måste fylla i den igen.

 

 

Torsdag.

Farmor.

Bakfull, suktandes efter pizza, cola & oändligt med godis.
Men tydligen är det någon jävla ryggbiff som serveras.
Plötsligt känns denna dagen som ett misslyckande.

Var ute igår.
Träffade gamla vänner. Nya vänner. Vänner jag hade glömt bort att jag hade.
Skålade. Dansade. Skrattade och hoppade i takt till gamla 80tals-låtar.

Igår var en bra kväll. Bästa på länge.
Det kan mina trötta ögon vittna om.

Just nu känns allt orealistiskt.

Sitter och kollar bilder på facebook.
Verkar som om alla har hittat någon.
Jag är avundsjuk. Jag vill också vara kär & galen.
Inte bry mig om något annat än att få vara med honom med stort H.

Nyår slöt jag en pakt med mig själv.
2010 är året då jag blir hejdlöst förälskad.
Ett nyårslöfte som jag faktiskt kan tänkta mig att hålla.
Annars får jag falla tillbaka på plan B och bli galet fit inför beach 10.

Försöker städa.
Läser bloggar.
Lyssnar på Plushgun.

Längtar till ikväll.
Då kanske mitt rum ser mer ut som ett rum och inte ett bombnedslag.
Kanske.

Städar mitt rum. Rensar garderoben.

Kollar på toppar. Undrar hur i helvete de hamnade här hos mig.
Höjer ögonbryn. Skrattar. Slänger.
Kollar på klänningar. Minns tillbaka på 09.
Sätter mig ner. Ler. Packar ner.
Kollar på skor. Undrar när jag skall lära mig att gå i alla.
Suckar. Suckar. Suckar.