Hoppade av bussen. Det gjorde han som inte var Jack också.

Mamma ringde, hon frågade om hon skulle hämta mig. Men jag hade aldrig sett en måne så stor.

Gick sakta längs den lilla vägen.

Störde de få grannarna jag har. Skickade blixtrar rakt in i deras vardagsrum.

Frös. Längtade efter duntäcken och eviga mornar.

Insåg att bara en skjorta & blazer fortfarande är för kallt i början av mars. Att de där wayfaresen inte fyller någon funktion 23’00.

Och att ingenting har varit förgäves.