a little less conversation

2010-09-27 23:26:53 i the life we live,

Sanna är i USA. Det betyder billiga Converse till mig & mina vänner. Fast egentligen betyder det mest stress & feta mobilräkningar. Måste ringa & smsa alla, fråga om de menade amerikanska eller brittiska storlekar, om de ska ha höga eller låga, tjock eller tunn sula. Och vilken färg var det nu igen? Sen ska all denna information över till Sanna på andra sidan jorden.

Gaah! Mamma kommer inte uppskatta denna mobilräkningen.

dazed and confused

2010-09-25 03:08:25 i the reason we call us creative,

The temper trap - Fader

Spenderade kvällen (och en bit in på natten) framför datorn & paint.
Försökte mig på "den vita" Luke Worrall från Dazed & Confused omslaget. Resultatet? Helt OK, om du frågar mig.

 

Han är söt, den där Luke Worrall. Synd bara att det är slut emellan honom & Kelly Osbourne. Dom var ju så fina tillsammans.

i don't know

2010-09-24 19:16:14 i the life we live,

The XX - Night time

Är allmänt deppig. Alla har planer utan jag. Som tur är har jag Louise. Hon knackade på dörren när jag var som deppigast med svullna kattallergiska ögon. I handen hade hon en Ramlösa & Kinapuffar. Hon är fin, min Louise.

Nu ska jag försöka lugna ner mig, be om ursäkt till Johan för att jag var en riktig bitterfitta emot honom & kanske ta mig tid till att måla en bild eller två.

ziggy stardust

2010-09-24 18:29:15 i the life we live,

En av ambulansförarna hade armarna fyllda med tatueringar. Håret var kortklippt på sidorna och ögonen såg uppriktiga & ledsna ut. Som om han var en av oss. Han pratade med en lugn & tröstande röst. Mina ögon var överens med mitt huvud, han var snygg. PANG! Dåligt samvete. "Vad är det för fel på dig Julie?!"

tord the astronaut

2010-09-21 23:50:23 i the reason we call us creative,

Two door cinema club - Something good can work

Innan jag klickade på "spara" döpte jag bilden till Tord.
Varför? För jag tycker han ser ut som en Tord. En Tord som ville bli astronaut när han var liten, men nu jobbar han på Weekday istället.
Hoppas att jag träffar Tord i helgen.

close to nothing at all

2010-09-19 21:54:51 i the life we live,

I Varbergs intensivavdelning är korridorerna gula & luktar död. Längs väggarna ligger gamla människor på sängar med hjul. Dom yrar och vrider huvudet fram och tillbaka. Jag vet inte om dom väntar på ett ledigt rum eller döden. Men dom skrämmer mig lika mycket för det.

Lite längre ner längs den gula korridoren ligger anhörighetsrummet. Där finns det en orange soffa och två fåtöljer. På en bänk ligger det tidningar om hundar & gamla bilar. I ett hörn står det kaffe och ett fat med kakor. Det är aldrig någon som äter av dom kakorna. Det är liksom underförstått att ingen är där för att fika.

I bilen hem satt vi tysta. Precis lika tysta som vi skulle vara resten av den söndagen och en bit in på måndagen. Istället för att prata isolerade jag mig i duschen. Jag stod där i 30 minuter den kvällen. Tänkte att ju mer och ju hårdare vattnet slog mot mina axlar, ju mindre ont skulle det göra. Ville få bort sjukhuset, ambulansföraren & lukten av död från min kropp. Men det spelade visst ingen roll hur mycket duschcreme eller schampo jag använde.
Jag tänker fortfarande på den gula korridoren.

?

2010-09-08 14:54:25 i the life we live,


Kristian Anttila - Västra Frölunda

Jacqueline smsade. Produktionsbolaget hon jobbar på ska spela in Kristian Anttilas nya musikvideo, och hon undrade om jag ville vara med. SHIT! tänkte jag & blev jättenervös helt plötsligt. Jag kunde inte fokusera på någonting, än mindre jobbet & datorskärmen framför mig. Min hjärna kunde inte bestämma sig om det var något bra eller dåligt. Vill jag verkligen vara med i en officiel musikvideo? Och vad fan ska jag ha på mig?

Mamma säger ja. Simon säger ja, Jacqueline säger ja. Men jag vet ingenting. 

oceaner

2010-09-05 21:59:03 i the life we live,

Reste tillbaka i tiden. Till 2009 & kärleken.
Såg honom springa ner för trappan. Han såg ut som vanligt men ändå så annorlunda. Som om han hade växt upp.

Och någon gång under Teenage Crime möttes våra blickar. Vi hejade aldrig på riktigt. Nickade nonchalant. Ville inte ställa till med en scen. Jag frågade hur han hade det, han sa att allt var bra. Jag tror han menade det. Han såg glad ut. Det var så många mer saker jag ville säga, så många frågor jag ville ställa. Men det fanns inga ord över. Istället kramades vi där i baren. Höll handen bakom ryggen. Dansade i cirklar. Höll om varandra och kramades på dansgolvet. Jag såg hur han försvann in i beatet. Jag ville följa med. Och medan de sista låtarna spelades dansade vi som Axl Rose med en hand i luften.

Han frågade om jag skulle följa med upp. Jag ruffsade honom i håret och sa att vi ses i framtiden. Det kanske var fel, och det ångrar jag nu. Men det fanns ingen tid. För bussen hem gick redan 2’45.


Email me youthnovels_blogg@hot..