Idag fyller Malin 18 år.
Jag tror inte hon förstår det själv, men det är nu livet börjar.

När man blir 18 förändras allt. Ursäkterna väger mindre. Skratten väger mer. Minnen läggs på hög. Minnen så som de finaste skorna du dansade sönder dina fötter i. Veckan på Kanarieöarna. Konserten som aldrig tog slut. Drömmarna. Pojkar som ler. Åh, vad jag älskar pojkar som ler. Torsdagskvällen du förstod att du var kär. Nätterna du visste du skulle ångra om du inte släppte taget. Minnen. Och utan att du märker något, så kommer de dimmiga dagarna sudda ut ett par. Och kanske är det bäst så. För efter du fyllt 18 blir livet aldrig mer det samma.

Det är ju nu du är ung. Det är nu du har råd med misstag och trötta mornar. För när man är 18 är det charmigt med påsar under ögonen.
Och hur klyschigt den än låter, så är världen din.

Dröm Malin, men lev desto mer.

The Postal Service - We will become silhouettes

Nere vid Frillesås torg ligger Konsum, där jobbar två av Västkustens största bloggare. Ibland ser jag dem packa upp varor när jag ska köpa en loka. Ibland sitter de i kassan när jag betalar mina tuggummin. Naturligt blondt hår i en hög hästsvans eller page med ett spänne för att hålla håret på plats. Och de obligatoriska gröna pikéskjortorna såklart. Naturligt söta, medvetna om att med deras hy är smink överflödigt. Ibland undrar jag vad de ska göra med pengarna de tjänar i de gröna pikéskjortorna. Ibland undrar jag vad de kommer få uppleva. Allt stort och vackert de kommer få se. Vilka secondhand-fynd de kommer göra, och vilka flygbiljetter de kommer boka. Vilket liv de kommer leva, systrarna Åkerman. För i Frillesås lär de inte dö.

När jag var liten gick jag i samma klass som Olivia. Hon hade glasögon då, och en egen tidning som jag och de andra tjejerna i kompisgänget prenumererade på. Jag tror den hette Anna-Karin eller något liknande. En gång hade hon en intervju med Feven. Såklart var det inte på riktigt, men vi tyckte det var lika intressant för det. Och de få gångerna jag har storstädat mitt rum har jag snubblat över ett ex eller två och tagit en paus. Förundrats, skrattat och mints en tid innan gröna pikéskjortor & moderniteter, när framtidsutsikter bara var ett av alla ord utan någon slags betydelse. Men vad visste vi då.

Stod i ett hav av människor och trängdes i regnet. Stod på tå för att se scenen. Framför mig stod en tjej med en fjällräven väska och hennes kompis bredvid. Kompisen bar slöja. Praktiskt i regnet tänkte jag.

Killen på scenen showade som mest när det blixtra till precis bakom oss. Fjällrävens kompis blev så rädd att slöjan gled ner medan hon hastigt vände sig om mot hobbyfotografen i havet. Då såg jag henne. Och aldrig har jag sett någon så oskyldigt vacker. Det kändes som om jag precis hade sett något magiskt, något som inte fanns. Som en enhörning.

Jag brukade vara grym på att gissa åldrar. 7 eller 69, jag satte så gott som alltid rätt. Men nu är det omöjligt. De unga ser äldre ut, och de äldre ser yngre ut. Som i helgen, när jag inte kunde skilja på 23 & 30 eller 17 & 25. Och jag som inte ens var full.

Kanske har jag något ovanligt synfel som tjejer får vid 20års åldern. Som färgblindhet, fast med killar och deras ålder istället för rött & grönt. Kanske har jag kommit in i en del av mitt liv där åldern är omöjlig att urskilja, och det kanske är bra. För egentligen, på det stora hela, så spelar det ingen större roll om man är 17 eller 25.

Viktor Norén från Lördagen.

Klockan är strax efter 01 en fredag i augusti & jag kan inte sova.

Bakfull efter onsdagen drog jag, Sanna & Anna in till Göteborg och kollade på Oskar Linnros på Kulturkalaset. Hade hört från bekanta att hans spelningar inte är särskilt bra, men fan vad fel dom hade! Jag, Oskar & cirka 4999 glada åskådare sjöng oss hesa medan vi hoppdansade till Debut.

Lagom till ösregnet som aldrig skulle ta slut tog Teddybears plats på Götaplatsen. Och plötsligt kändes Göteborg som New York. Det spelade ingen roll att jag frös och att kinderna var svarta av mascara & eyeliner. För vem kan låta bli att dansa till Cobrastyle?

Känner mig övergiven. Är ensam hemma. Huset är tyst, om man bortser från lillebror & hans fula kompis på övervåningen. Fan vad jag stör mig på hans fula kompis. Han kan fan aldrig hålla käften den jävla tjockisen.

Letade upp en ledig plats nära utgången medans jag väntade på vännen. Han skulle göra mig sällskap inne i bruset, men nu pratade han med sina gamla klasskompisar på andra sidan rummet.

Kollade klockan på mobilen, 00'38. Då satte sig en kille bredvid mig. Han presenterade sig själv med ett leende. Han frågade vad jag gjorde här ensam. Jag sa att jag väntade på en vän & nickade bort mot andra sidan golvet. Han sa att han kunde hålla mig sällskap. Han började prata om vad han och hans kompis hade gjort tidigare på kvällen. Jag brydde mig inte så mycket, ville bara gå därifrån. SMS från Sanna, hon kunde inte somna. Jag svarade inte, det fanns ingenting att säga. Han ställde en fråga, jag svarade artigt. Han log, jag tittade på honom. Han hade glasögon & håret samlat bakom örat. Han var söt.

Nu hade vännen på andra sidan fått sällskap av en full tjej, hon kunde knappt stå upprätt. Men det spelade ingen roll, nu när den söta killen utan namn höll mig sällskap. Under hela tiden tänkte jag på hur mycket han påminde om en vän från ett annat liv, fast mognare och med ett jobb. Och hur mycket Sanna hade gillat honom. Jag tänkte så mycket på hur bra Sanna hade tyckt om honom, att jag glömde vad jag själv tyckte. Efter en kvart var vännen från andra sidan rummet tillslut fri. Jag sa hej då till den nu namnlösa killen och drogs in mot baren där bruset var ännu högre. Strax därefter såg jag honom gå ner för trappan och ut på kullersten själv. Jag tänkte inte mer på honom den kvällen, men nu ångrar jag att jag aldrig bytte nr med honom.

Varje år i hela min existens har vi spenderat en del av sommaren vid Danmarks kust. Där finns en liten by, Bønnerup. Det är den mysigaste byn jag vet. Så mysig att det kändes fel att vakna upp i min egna säng.

Coldplay - Life in technicolor

Jag har spenderat mitt liv i en annan värld den senaste veckan. I den världen går det inte att skilja på onsdag och söndag. Där är inte natt natt & dag dag. Där finns ingen tid att rama in ditt liv med, inga gränser att stoppa dig från att göra ditt livs bästa misstag. Bortförklaringar existerar inte i denna värld, bara skratt att fylla tystnaden med.