Jag fryser & har feber, det suger. Inte för att det är tisdag idag, men för att jag fyller år i helgen. Och då ska ju jag & Sanna fira min födelsedag dansandes till Eliot Sumner på Styrbord Babord hade jag tänkt. Hoppas Sanna har tänkt samma sak bara..
Nu ska jag försöka sova bort febern innan jag drar ner till frisören.
Louise vill ha hjälp att välja ut ett par skor, hon säger att att jag vet bäst när det kommer till skoköp. Men hon har nog förbisett alla de där skorna som nu samlar damm i ett hörn i mitt rum.
Glider runt i Johans Lanvin t-shirt. Står och väger emellan att ta mig en macka eller borsta ur håret. Ätit har jag inte gjort sen 8'00 imorse, borstat håret har jag inte gjort sen 10'00 igår..
Ah och förresten kommer Kanye West till Way out West. TAGGAAAAA!
När vi flyttade hittade jag massa skor som jag hade glömt av. Många var inte ens använda, och skulle antagligen aldrig bli det heller. Så jag la upp dem på Tradera. Nu, två veckor senare är fyra par sålda och jag är 700 kr rikare.
När jag skulle posta dem ville jag inte göra det i en ful grön låda från posten, utan göra det lite mer personligt och roligt. Så jag och mamma letade upp massa skolådor, klädde dem i tidningspapper & knöt ett snöre runt. Innan jag stängde locket la jag en liten lapp i varje låda. Där berättade jag en anekdot, en dröm eller var jag var i livet när jag köpte dem.
Och när de nya ägarna hämtar ut sina paket tror jag blir glada, för visst blev det finare än en ful grön låda?
Jag har jätte ont i huvudet. Det dunkar hela tiden. Som om hjärnan bara växte och växte så att huvudet sprack. Ungefär så känns det. Men det var det värt. För jag har nog aldrig skrattat så mycket en fredagskväll.
Det känns som jag har väntat på denna dagen i evigheternas evighet. Fast egentligen handlar det om några veckor. Men det gör det samma, för ikväll spelar Rebecca & Fiona (!) på clubben i Kungsbacka. Fan vad jag ska dansa.
Det här är Sanna. Jag minns första gången jag träffade Sanna. Året var 95, jag satt på en gunga när hennes farmors bil rullande in på gården.Utan att överväga mina alternativ gick jag fram, lutade mig mot cykelstället med händerna i bakfickorna på mina svarta jeans & frågade om vi skulle leka. Jag var iskall. Men innan hon hann svara sa hennes farmor att de var tvungna att åka igen. Ett år senare började vi i skolan. Jag på Safiren, och hon på Smaragden. Då visste jag knappt vad Sanna hette. På högstadiet kom vi i samma klass. Vi umgicks i samma gäng och brukade spela kort på rasterna men vi var inte nära vänner. Vi var för olika.
I början av 9an hamnade vi bredvid varandra på franskalektionen. Sanna hade MVG medan jag låg på IG. Hon hjälpte mig att ta tag i franskan medan jag fick henne att skratta. Och jag hjälpte henne med engelskan medan hon fick mig att bli mer förstående. Och sen dess har vi nästan alltid suttit bredvid varandra.
Sanna och jag, vi kompletterar varandra. Där den ena tappar tar den andra vid.
Det är det fina med oss.
Jag minns första gången jag träffade Sanna. Året var 95, jag satt på en gunga när hennes farmors bil rullande in på gården. Utan att överväga mina alternativ gick jag fram, lutade mig mot cykelstället med händerna i bakfickorna på mina svarta jeans & frågade om vi skulle leka. Jag var iskall. Men innan hon hann svara sa hennes farmor att de var tvungna att åka igen. Ett år senare började vi i skolan. Jag på Safiren, och hon på Smaragden. Då visste jag knappt vad Sanna hette. På högstadiet kom vi i samma klass. Vi umgicks i samma gäng och brukade spela kort på rasterna men vi var inte nära vänner. Vi var för olika.
I början av 9an hamnade vi bredvid varandra på franskalektionen. Sanna hade MVG medan jag låg på IG. Hon hjälpte mig att ta tag i franskan medan jag fick henne att skratta. Och jag hjälpte henne med engelskan medan hon fick mig att bli mer förstående. Sen dess har vi nästan alltid suttit bredvid varandra.
Sanna och jag, vi kompletterar varandra. Det är det fina med oss. Där den ena tappar tar den andra vid.
Lördag och klockan är 9’33. Vaknar upp i soffan med ena armen virad hårt runt en av prydnadskuddarna. Går in i köket, tar en macka och ett bautastort glas apelsinjuice. Står upp och äter. Eros Ramazzotti spelas i bakgrunden. Ställer in glaset i diskmaskinen. Korsar halva huset för att gå in i badrummet, tappar upp badkaret. Badar bubbelbad tills fingertopparna blir till russin. Ringer Jannike. Borstar håret. Kollar facebook, ingenting har hänt. Johan och Robin vaknar, vi tittar på någon australiensk komediserie. Skrattar. Kollar facebook igen, fortfarande inget som hänt. Borstar håret igen. Mamma och pappa kommer hem från stan. Lånar mammas illröda gummistövlar och går över till Jannike. Hon färger mitt hår och Anton visar någon ny app på Jannikes krossade iPhone. Tar på mig mammas illröda gummistövlar igen och går hem. Sköljer ur håret. Borstar håret. Duschar. Borstar håret igen. Går in i mitt rum, kollar klockan. 18’25. FAN, ska vara hos Sanna om en timma, och mitt hår är knappt borstat. Drar fram en ryggsäck i garderoben & fyller den med cider, systemkamera, pass, det där nya läppstiftet, nagellacken, vantar & tuggummi. Stresssminkar mig, och mina ögonfransar förvandlas till spindelben. Rycker ner klänningen och galgen slår mot golvet. Drar på mig kilklackarna, ångrar mig och slänger skorna i en påse. Tittar mig i spegeln. Fan, luggen. Hämtar en sax. Klipp, klipp. Borstar håret igen. Tar på mig rocken, slänger upp ryggsäcken på axeln och skyndar mig ut i blåsten.
Lördag och klockan är 9’33. Vaknar upp i soffan med ena armen virad hårt runt en av prydnadskuddarna. Går in i köket, tar en macka och ett bautastort glas apelsinjuice. Står upp och äter. Eros Ramazzotti spelas i bakgrunden. Ställer in glaset i diskmaskinen. Korsar halva huset för att gå in i badrummet, tappar upp badkaret. Badar bubbelbad tills fingertopparna blir till russin. Ringer Jannike. Borstar håret. Kollar facebook, ingenting har hänt. Johan och Robin vaknar, vi tittar på någon australiensk komediserie. Skrattar. Kollar facebook, fortfarande inget som hänt. Borstar håret igen. Mamma och pappa kommer hem från stan. Lånar mammas illröda gummistövlar och går över till Jannike. Hon färger mitt hår och Anton visar någon ny app på Jannikes krossade iPhone. Tar på mig mammas illröda gummistövlar igen och går hem. Sköljer ur håret. Borstar håret. Duschar. Borstar håret igen. Går in i mitt rum, kollar klockan. 18’25. FAN! ska vara hos Sanna om en timma, och mitt hår är knappt borstat. Drar fram en ryggsäck i garderoben & fyller den med cider, systemkamera, pass, det där nya läppstiftet, nagellacken, vantar & tuggummi. Stresssminkar mig så mina ögonfransar förvandlas till spindelben. Rycker ner klänningen och galgen slår mot golvet. Drar på mig kilklackarna, ångrar mig och slänger skorna i en påse. Tittar mig i spegeln. FAN! luggen. Hämtar en sax. Klipp, klipp. Borstar håret igen. Tar på mig rocken, slänger upp ryggsäcken på axeln, tar påsen med kilklackarna i handen och skyndar mig ut i blåsten.
35 minuter senare är jag utanför Sannas hus. Är för kall för att vara uppfostrad och ringa på, så jag går rätt in. Det är helt knäpptyst, och jag hinner fundera om jag befinner mig i rätt hus. Linnea sticker fram huvudet från köket och jag börjar känna igen mig. Packar upp ryggsäcken och upptäcker att jag glömt plånboken. FAN! en tredje gång, men Sanna lånar mig pengar. Jag passar på att låna hennes hårborste medan jag ändå håller på. Vi äter tacos, dricker cider, diskuterar huruvida vi skall gå till den där stugan där de andra är eller inte. Fastnar vid samtalsämnen som pinsamma mornar, alldeles för fulla nätter och nödlösningarna som man bara tar till när man inte har hjärnkapacitet till att tänka ut något logiskt. Klockan närmare sig 22, vi klär på oss och går. Sanna halkar och tror att hennes knä har gått ur led, det gjorde det inte. Nere vid busshållplatsen träffar vi en pratglad kille från Göteborg som påstår att han är bög för ”tjejer pratar hellre med bögar”. Linnea måste kissa, men bestämmer sig för att hålla sig. Bussen kommer, slutstation, Linnea måste verkligen kissa. Skyndar oss till klubben, trampar i en jätte djup vattenpöl. Linnea, Sanna & Malin blir jätteglada för att de slipper visa leg. Jag är inte överexalterad över att vakten granskade mitt i något som kändes som ett decennium. Går in och upp. Linnea kissar, länge. Väntar på att allt ska dra i gång. Går ner och möts av ett gungade golv och en mixad Bruno Mars-låt. Alla dansar och är glada. Hejar på många, kramas med några. Undviker vimmelfotorgrafen av fotogeniska problem. Men går rakt in i kamerakillen helt utan förbehåll.
Några timmar senare går jag i mitten av vägen, med Sannas röst i telefonen och blicken fokuserad på årets mest stjärnklara himmel. Det är ett under att jag inte snubblade en enda gång.
