Lördag och klockan är  9’33. Vaknar upp i soffan med ena armen virad hårt runt en av prydnadskuddarna. Går in i köket, tar en macka och ett bautastort glas apelsinjuice. Står upp och äter. Eros Ramazzotti spelas i bakgrunden. Ställer in glaset i diskmaskinen. Korsar halva huset för att gå in i badrummet, tappar upp badkaret. Badar bubbelbad tills fingertopparna blir till russin. Ringer Jannike. Borstar håret. Kollar facebook, ingenting har hänt. Johan och Robin vaknar, vi tittar på någon australiensk komediserie. Skrattar. Kollar facebook, fortfarande inget som hänt. Borstar håret igen. Mamma och pappa kommer hem från stan. Lånar mammas illröda gummistövlar och går över till Jannike. Hon färger mitt hår och Anton visar någon ny app på Jannikes krossade iPhone. Tar på mig mammas illröda gummistövlar igen och går hem. Sköljer ur håret. Borstar håret. Duschar. Borstar håret igen. Går in i mitt rum, kollar klockan. 18’25. FAN!  ska vara hos Sanna om en timma, och mitt hår är knappt borstat. Drar fram en ryggsäck i garderoben & fyller den med cider, systemkamera, pass, det där nya läppstiftet, nagellacken, vantar & tuggummi. Stresssminkar mig så mina ögonfransar förvandlas till spindelben. Rycker ner klänningen och galgen slår mot golvet. Drar på mig kilklackarna, ångrar mig och slänger skorna i en påse. Tittar mig i spegeln. FAN! luggen. Hämtar en sax. Klipp, klipp. Borstar håret igen. Tar på mig rocken, slänger upp ryggsäcken på axeln, tar påsen med kilklackarna i handen och skyndar mig ut i blåsten. 

35 minuter senare är jag utanför Sannas hus. Är för kall för att vara uppfostrad och ringa på, så jag går rätt in. Det är helt knäpptyst, och jag hinner fundera om jag befinner mig i rätt hus. Linnea sticker fram huvudet från köket och jag börjar känna igen mig. Packar upp ryggsäcken och upptäcker att jag glömt plånboken. FAN! en tredje gång, men Sanna lånar mig pengar. Jag passar på att låna hennes hårborste medan jag ändå håller på. Vi äter tacos, dricker cider, diskuterar huruvida vi skall gå till den där stugan där de andra är eller inte. Fastnar vid samtalsämnen som pinsamma mornar, alldeles för fulla nätter och nödlösningarna som man bara tar till när man inte har hjärnkapacitet till att tänka ut något logiskt. Klockan närmare sig 22, vi klär på oss och går. Sanna halkar och tror att hennes knä har gått ur led, det gjorde det inte. Nere vid busshållplatsen träffar vi en pratglad kille från Göteborg som påstår att han är bög för ”tjejer pratar hellre med bögar”. Linnea måste kissa, men bestämmer sig för att hålla sig. Bussen kommer, slutstation, Linnea måste verkligen kissa. Skyndar oss till klubben, trampar i en jätte djup vattenpöl. Linnea, Sanna & Malin blir jätteglada för att de slipper visa leg. Jag är inte överexalterad över att vakten granskade mitt i något som kändes som ett decennium. Går in och upp. Linnea kissar, länge. Väntar på att allt ska dra i gång. Går ner och möts av ett gungade golv och en mixad Bruno Mars-låt. Alla dansar och är glada. Hejar på många, kramas med några. Undviker vimmelfotorgrafen av fotogeniska problem. Men går rakt in i kamerakillen helt utan förbehåll.

Några timmar senare går jag i mitten av vägen, med Sannas röst i telefonen och blicken fokuserad på årets mest stjärnklara himmel. Det är ett under att jag inte snubblade en enda gång.