Mumford & Sons - Awake my soul

Jag har tre bröder, men min lillebror Johan är något speciellt. Han föddes 95, när jag var fem. Först gillade jag honom inte. Jag brydde mig väl mer om Lejonkungen och My little pony än en liten skruttig bebis. Jag tror jag såg honom mer som en rival än lillebror. Han hade ju snott åt sig all den där uppmärksamheten som brukade vara min.

Efter några år började jag acceptera honom och hans lättsinniga beteende. Jag kommer ihåg hur jag brukade lura honom, mest för lurandets skull. Kalle Anka-tidningar, chokladbitar, GoGo’s & Pokémon-kort, allt gick. Men även det förlorade sin charm till slut, och vi slutade lägga märke till varandra över några år. Men nu på senare tid har vi upptäckt hur lika vi faktiskt är. Vi har likadan humor, likadan näsa, likadana ögon och vi ler på samma sätt. Men Johan är så mycket bättre människa än vad jag någonsin kommer bli. Han tar ansvar, sätter frivilligt in disken och ställer gärna upp om någon ber honom om något. Men framför allt så är han snäll. Så snäll att han ibland kan ha svårt att säga vad han egentligen tycker, för att han inte vill såra någon.

Han är fin, min långa lillebror. Jag brukar försöka visa honom hur mycket jag tycker om honom genom att köpa presenter till honom. Han blir alltid så glad. Och då blir jag också glad.