Reste tillbaka i tiden. Till 2009 & kärleken.
Såg honom springa ner för trappan. Han såg ut som vanligt men ändå så annorlunda. Som om han hade växt upp.

Och någon gång under Teenage Crime möttes våra blickar. Vi hejade aldrig på riktigt. Nickade nonchalant. Ville inte ställa till med en scen. Jag frågade hur han hade det, han sa att allt var bra. Jag tror han menade det. Han såg glad ut. Det var så många mer saker jag ville säga, så många frågor jag ville ställa. Men det fanns inga ord över. Istället kramades vi där i baren. Höll handen bakom ryggen. Dansade i cirklar. Höll om varandra och kramades på dansgolvet. Jag såg hur han försvann in i beatet. Jag ville följa med. Och medan de sista låtarna spelades dansade vi som Axl Rose med en hand i luften.

Han frågade om jag skulle följa med upp. Jag ruffsade honom i håret och sa att vi ses i framtiden. Det kanske var fel, och det ångrar jag nu. Men det fanns ingen tid. För bussen hem gick redan 2’45.