Efter att ha blivit stoppad vid ingången för min systemkamera två gånger, började jag nästan gråta. Men allt löste sig, och tjugo minuter senare var jag inne i värmen.

Väl inne i arenan glömde jag av sorgen över att få lämna systemkameran, det fanns liksom inte tid till att tycka synd om sig själv. För plötsligt stod alla 10 657 glada människor och klappade händerna medan de hoppdansade i takt till göteborgssonen.

När konserten kom till sitt slut, extra numret hade passerat & extraextra numrerna hade ekat ut kom en ensam Håkan Hellström ut för en sista gång och drog av Vi två, 17 år. Antagligen gårkvällens finaste stund, då hela arenan stod upp och sjöng med Håkan för sista gången.

Nu i efterhand spelar ingen roll att jag inte fick med mig min systemkamera in. Jag är i alla fall ett fint minne & två tygkassar rikare.

Trotsade det skrattretande kameraförbudet & tog upp iPhonen för att filma

Jag vet vilken dy hon varit i.