Jag saknar tiden som var. Då fanns inga mulna söndagar. Dom existerade inte. Nu finns bara en jämn besvikelse i luften, en stank som förorenar oss med likgiltighet. En tanke som säger att vi har haft vårt roliga. Hjärntvättar oss att tro att det är dags att gå vidare. Att det är så här det ser ut nu.

Som den där tomheten man känner efter man vaknat upp från en dröm och sakta börjar förstå att i det verkliga livet finns ingen rosa himmel, bara mulna söndagar. Att 2009 bara var en illusion av kärleken, ungdomen & friheten.
Att vår sanning var en lögn.

Men vi vore idioter om vi gav upp vår rosa himmel frivilligt.