Och medans vännerna dansade i vardagsrummet satt jag på en veranda och pratade om London, drömmar och Lotta på Bråkmakargatan.

Ibland tittade jag ut över havet. Ibland frös jag. Ibland skrattade jag mig hes. Men mest så tänkte jag att det spelar ingen roll hur kallt det är, hur hes jag blir eller hur grått havet är. Jag är ganska glad ändå.
För vet du, det är inte sista gången jag skrattar mig hes i sommar.